Det är ödets ironi att en av svenskt näringslivs främsta företrädare orar sig över kinesisk konkurrens. Vad han inte nämner är svensk industri med Ericsson i spetsen har genomfört en kunskapsöverföring till Kina som nu hotar Ericsson's existens. Huwaii är resultatet av okritisk outsourcing och frihandelsambitioner.
Det enda som rädda Ericsson från att sväljas av Huwaii är innovation.
Att Wallenberg räds för Mona Sahlin är dock mer förståeligt. Sahlin tillhör en klass av politiska pampar som gått från skola direkt till politik. Tala om skyddad verkstad. Vi behöver mångfald och erfarenhet i politiken, och då avses inte politisk erfarenhet, så att politiska beslut grundas på erfarenhet utanför politiken.
